Medskapa Framtiden

Medskapa framtiden 17 november på Näckrosen
Ett symposium om att hitta kraften att förändra vår gemensamma framtid,skapat av organisationen Pachamama Alliance (www.pachamama.org) av ursprungsbefolkningen i Ecuador.
”Medskapa framtiden”, har som målsättning ”att skapa en miljömässigt hållbar, socialt rättvis & livsåskådningsmässigt tillfredställande värld.”

Det skriver jag under på till 100%. Det vill jag vara med om. Det vill jag arbeta utifrån i mitt vardagsliv, i stort och i smått. I mina övergripande mål och vardagliga handlingar. Och det vill jag medverka till att sprida. Något som påminner om detta har funnits i mina tankar länge, som en önskan. Så som allting börjar; som en tanke, en önskan. Och nu är den på väg att ta form i den yttre världen. 17 november kommer seminariet Medskapa framtiden att hållas på Näckrosen. En önskan att leva hållbart kan starta från olika utgångspunkter. För mig en en utgångspunkt min Kärlek till Moder Jord, min samhörighet ´med henne, och insikten om att allt jag behöver kommer från henne.
Det är ju verkligen så att vi skapar vår framtid, vår egen och jordens. Vare sig vi gör det medvetet eller inte. Tänk så spännande livet blir när jag låter denna sanning verkligen tränga in i mitt medvetande och låter den styra mitt liv. I stort och i smått. Då blir allt jag gör betydelsefullt. Vilken mat jag köper, eller om jag odlar en del av den själv. Allt jag köper eller inte köper. Alla mina val i mitt dagliga liv, alla mina värderingar, övergripande i mitt liv och till synes små beslut som om jag verkligen ska ta bilen och åka och handlar när det bara fattas lite i mina skåp. Kanske blir en del beslut, som kan tyckas obekväma, lite enklare att fatta om jag är medveten om att de har betydelse. Inte bara för mig själv utan också för vår jord.
Det kan ju verkligen tyckas tämligen betydelselöst om jag gör si eller så i mitt dagliga liv. Men när tillräckligt många av oss fattar de beslut som syftar till att skapa en ”miljömässigt hållbar, socialt rättvis & livsåskådningsmässigt tillfredställande värld ”då börjar världen att röra sig i den riktningen. Och där tror jag det kan ha stor betydelse att erfara att vi är många som vill samma sak. Att den gemensamma målsättningen kan bära oss mot målet och hjälpa oss att göra de förändringar vi måste göra i våra dagliga liv. En del kan kanske tyckas som uppoffringar: Tänka oss för så att vi minskar på vår bilkörning, inte köpa den billigaste varan utan att reflektera över varför den är billig, minska vår konsumtion, kanske sänka temperaturen inomhus och ta på en tjock tröja istället, minska vårt resande.
Sant är nog att om vi vill kunna överleva på jorden så måste vi ändra vårt sätt att leva vare sig vi tycker att det är bekvämt eller inte. Men sant är också att det ”obekväma” är en myt. Eller kanske snarare att den myt som genomsyrar vårt samhälle, myten om att vi kan köpa oss lycka genom att ha den senaste modellen av dator och mobiltelefon, platt TV och nytt tjusigt kök eller badrum, är i grunden djupt osann. Och sant är att den känsla som växer ur att leva så att det känns rätt inifrån och i vetskap om att jag bidrar till att skapa en ”miljömässigt hållbar, socialt rättvis & livsåskådningsmässigt tillfredställande värld”, också rymmer en möjlighet att känna vad rikedom verkligen är: Att leva så att livet känns rikt. För mig känns livet rikt när jag vet att mina val, mina dagliga handlingar, i stort och i smått, växer ur en känsla av kärlek till Moder Jord, till alla levande varelser och till mig själv. Ur detta förhållningssätt väcks för mig en känsla av delaktighet, att vara en del av alltet, betydelsefull i helheten.

Moder Jord kallar på oss nu. Det är viktigt att vakna upp till medvetenhet om att allt vi behöver kommer från henne, och att vi måste vandra varsamt på henne, leva våra liv så att vi inte skadar vår Moder.
Jag ser fram emot att Medskapa Framtiden tillsammans med andra den 17:e november på Näckrosen.

Kom med du också!!!!

Drömmen som vägledare

Vi har haft Drömseminarium med Agneta Oreheim på Näckrosen. En liten grupp nöjda deltagare åkte hem med nya insikter, och jag fick en privat pratstund med Agneta som lämnade mig med en gåva jag är djupt tacksam för. -Hur gör du om en dröm har en stark bild men inte säger dig något, frågar jag Agneta när vi sitter ute i solen och samtalar efter att seminariet är avslutat. - Då litar jag mer på drömmen än på mig själv, säger hon. Jag litar mer på drömmens visdom än det som lilla Agneta uppfattar. Där väcks mitt intresse på ett djupare plan. Jag har just berättat en dröm för henne. Den innehåller en stark bild, men får ingen genklang i mig. Jag förstår inte hur den handlar om mig. Jag vet att mina drömmar handlar om mig, men jag kan inte känna hur den här gör det. Om det inte varit för att Agneta fanns här att tala med så hade jag nog bara glömt den och tänkt att den inte var så viktig. Och så är det en obehagligt bild, på något sätt skrämmer det mig att den handlar om mig. Trots att jag vet att mina drömmar handlar om mig värjer jag mig för det. Agneta tittar på mig på ett sätt så att jag inte kan komma ifrån det faktum att det hon just sagt är sant. Om jag har den bilden i min dröm så säger den något om mig, och vill mig något. Jag inser att jag måste gå vidare. -Det kan vara något gammalt som behöver helas, det kan vara en liten aspekt, en del av dig, fortsätter Agneta. Det öppnar något i mig, något som vill förstå. Det har blivit mindre skrämmande. Jag inser att jag reagerat på drömmen på samma sätt som jag för länge sen kunde reagera på kritik. Om någon kritiserade något jag gjort tog jag det som ett underkännande av hela mig. Jag inser att jag reagerat på samma sätt inför bilden i drömmen. Som att den säger något om hela mig, och något som jag inte vill höra, inte vill se. Agneta hjälper mig att se att det kanske handlar om någon aspekt av mig, om en liten del. Och det hjälper mig att lyssna till budskapet och ta det till mig. Jag inser att jag blockerat mig istället för att lyssna när jag inte genast kunde få tag i vare sig känslan i drömmen, eller förståelse för vad den vill säga. Så hjälper hon mig att se på drömmen och något som blir begripligt för mig börjar träda fram. Men framför allt har hon lagt till en viktig aspekt i mitt sätt att se på drömmarna: att tänka att det kan handla om en liten del av mig, inte hela mig, påmint mig om att drömmen alltid vill hjälpa mig och på något sätt gjort det mer verkligt att drömmen kommer från den visa delen i mig, den som vet mer än min tanke, mer än mitt medvetna medvetande. Det visste jag ju egentligen förut, men hade ändå inte riktigt tagit konsekvensen av min vetskap. Och så backade hon inte inför min ovilja att se utan hävdade brutalt att min dröm handlar om något hos mig. Jag är tacksam att hon ville vara den där spegeln som hjälpte mig att se. Och det som jag värjde mig för var egentligen inte så farligt. Jag har sen länge varit intresserad av drömmar och velat förstå vad de vill säga mig. Men samtalet med Agneta tog detta ett steg längre. ”Då litar jag mer på drömmen än på mig själv. ” När hon säger det så slår det an en djup dimension i mig. Det är ju ett förhållningssätt som jag använder mig av i många sammanhang i mitt liv. Men jag inser nu att jag inte riktigt haft det med i mitt sätt att kommunicera med mina drömmar. Samtalet med Agneta öppnar dörren till en ny dimension i förhållande till drömmarna, öppnar dörren till att på ett nytt sätt börja samarbeta med drömmarna. Det jag förstod efter samtalet med Agneta är att inte bara lyssna till de drömmar som omedelbart säger mig något, som har en stark laddning eller ett känsloläge som jag kan relatera till. Det är minst lika viktigt att lyssna till det som till en början inte förefaller särskilt intressant, det som bara är ett fragment, en bild. Nu har jag bjudit in drömmarna bland mina vägledare, hjälpare, samarbetspartners. Jag har gjort tydligt för mig själv att jag vill lyssna till det som jag från början inte förstår, utifrån insikten att det finns ett klokt råd, en synpunkt värd att beakta i drömmen. Ytterligare en resurs som kan hjälpa mig att leva i en större aspekt av mig själv, att komma i kontakt med en större dimension av mig själv och som hjälper mig att utveckla min fulla potential, att till fullo använda mina resurser. Jag har fått en ny pusselbit till min drömförståelse. Och det känns viktigt för jag inser att mina drömmar har ändrat karaktär de senaste åren. Några dagar senare börjar jag se på ett fragment ur nattens drömmar, den enda bild jag lyckas få upp till medvetandets yta. Jag märker hur min uppfattning liksom förändras bara av att jag fortsätter se på bilden, lyssna till den, påminnande mig själv om det som Agneta säger; Kom ihåg att dina drömmar alltid vill hjälpa dig, att drömmen alltid är din vän. Så låter jag den bara vara där som en vän som jag vill lyssna till, och som också bara kan få finnas där tyst vid min sida. Så som en vän kan finnas där. Jag ligger på bryggan i solen, efter ett underbart morgonbad och låter solen torka och värma min kropp. Drömmen finns där tillsammans med mig och jag känner hur en tillit sprider sig i kroppen, ett förtroende, en vilja att överlämna mig. Och bilden träder fram av att jag som ett litet barn räcker min hand till den vuxne vid min sida. Beredd att bara följa med, i förtroende och tillit, dit den vuxne för mig. Ett barn och en vuxen, hand i hand. Jag ser dem bakifån. På väg någonstans. Det är jag och min drömvisdom. Jag tackar för bilden. Den ska jag bära med mig och använda som filter i min kommunikation med mina drömmar. Och jag tackar Agneta.

Att hämta Kraft från Naturen

När jag för många år sedan för första gången hörde Ann använda begreppet Grön Hälsa så kände jag genast att det stämde för mig. Det uttryckte det som är kärnan i det som jag vill förmedla genom min verksamhet. Att hämta Kraft från Naturen, att samverka med och kommunicera med naturen. - Det är Grön Hälsa för mig.
Och nu finns Grön Hälsa Ystad- Österlen som ett nätverk av företagare i området, ett projekt med ekonomiskt stöd från Leader
Flera år förflöt mellan den där dagen då vi stod i min hall, Ann egentligen på väg att gå, och entusiastiskt pratade om Grön Hälsa. Då och då under årens lopp återkom vi till ämnet. Hösten 2010 började vi träffas och prata kring en projektbeskrivning som Ann skrivit ihop. Vi diskuterade, strök, la till, ändrade och diskuterade igen. Det var ett spännande arbete, så stort verkade det utifrån mitt perspektiv. Hur skulle detta kunna bli verkligt, omsättas i handling?
Ann skötte kontakterna med Leaderkontoret, en värld som jag aldrig rört mig i. Projektet blev beviljat coachning. I kontakt med coachen gjorde vi ytterligare ändringar, förtydliganden och konkretiseringar. Så växte projektbeskrivningen fram steg för steg.
Och jag kände mig fortfarande liten i förhållande till detta stora som jag gett mig in i. Men jag litade på Ann som rörde sig mer hemtamt med begreppen och kontakten med myndigheter. Så växte projektet fram på papperet och nu ska projektbeskrivningen växa samman med en konkret verklighet. Idéer ska omsättas till handling . Tankar, föreställnigarna ska möta en yttre verklighet. En spännande process väntar oss säkerligen.
Nu arbetar jag en dag i veckan med projektet. Mina tankar rör sig ofta kring begreppet Grön Hälsa och vad det betyder för mig. Något jag från själ och hjärta vill dela med migav, som är framsprunget ur min relation till naturen omkring mig som har blivit en så viktig del av mitt liv.
Jag bor här omgiven av bokskogen, jag har vant mig vid att sjön är en del av mitt liv, att bäcken är en vän som talar till mig. Jag har vuxit ihop med den omgivande naturen. Den har hjälpt mig att förstå mer om vem jag ÄR, den speglar sidor av mig själv som förnuftet aldrig kommer i kontakt med. Naturen har hjälpt mig att hitta sammanhang i mitt liv, och den lär mig så mycket. Genom att iaktta naturens rytm och cykler kan jag förstå mer av mitt eget väsen, och av den grund som mitt liv vilar på. Naturen hjälper mig att hitta vägen till min själ, till min ande, till det djupaste skiktet inom mig.För mig har denna kontakt med naturen, samtal med naturen blivit något som ger djup och mening åt mitt liv. Som gör att jag känner mig delaktig i ett större sammanhang, ger mig förankring, en trygghet i att vara en del av alltet, en del av det stora Mysteriet. Och detta, tror jag, är det som bär mitt liv, som hjälper mig att förhålla mig till det som händer mig i livet . Som ger mig tillit, som leder mig.


”Jag går en morgon längs sjön och ser hur en låg februarisol sol glittrar i vattnet och känner att det här är ett bra sätt att börja dagen. En promenad med hunden före frukost. Bara ta in stillheten och lugnet kring sjön, uppleva färgerna som kommer fram med solen. Känna vad det gör med mig i mitt inre att gå här.
Tankarna rör sig stillsamt i mitt huvud när jag går. Vad är egentligen Hälsa, vad är Grön Hälsa? Så tänker jag på indianernas begrepp ”medicin” som betyder ungefär allt som är bra för mig. Det tycker jag är en bra beskrivning också av vad som kan bidra till att skapa hälsa. Det som är bra för mig bidrar till min hälsa. Att känna harmoni måste vara en av de absolut viktigaste faktorerna för hälsa, att känna att jag har balans i mitt liv. Och just det tror jag att naturen hjälper till med.
Jag känner, med hela mitt väsen, att det här är ett bra sätt att ta hand om min hälsa. Det här känns bra i hela mig, att gå så här, låta synintrycken, dofterna, vinden uppfylla mig. Det känns som att åsynen av sjön tvättar mig ren inombords och trädens stillsamma sus fyller mig med ny kraft. Eller egentligen är det först efteråt när jag tänker på det som det känns så. När jag går där så låter jag det bara ske, låter det uppfylla mig. Jag tror att det är det som är så välgörande. Att bara vila i omgivningen, och i mig själv.
Om jag tänker vidare nu så här så tror jag att det naturen gör med mig är att den speglar det bästa och det vackraste inom mig själv, speglar en stillhet som finns inom mig själv, och där i centrum av mitt eget väsen mår jag bra. Eftersom människans naturliga tillstånd är att må bra. Naturen hjälper mig att släppa fram det som finns djupt inom mig, den hjälper mig att sopa bort yttre påverkar som skapar stress och obalans. Naturen hjälper mig att vara den jag djupast sett är.”